rss
4

Om konsten att diskvalificera en yrkeskår

Skolverket har nyligen publicerat  Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen. Dessa ska, meddelar det statliga verket, fungera som ett stöd för lärare och rektorer i arbetet med de nya regleringarna för skolan.

Allmänna råd har en särskild dignitet. De är en vägledning från en statlig myndighet för dem som är verksamma på fältet. Och i det här fallet handlar det alltså inte om hur lärare och rektorer på ett bredare plan kan arbeta med och förhålla sig till alla de förändringar som sker på skolområdet.

Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen handlar om hur lärare och rektorer bör planera och genomföra undervisningen i sina skolor. Skolverket går alltså rakt in i lärarnas klassrum och rektorernas arbetsrum och ger anvisningar om hur det dagliga arbetet ska skötas.

Och då blir frågan: i vilken författning står det angivet hur lärare ska planera och genomföra sin undervisning? I vilken författning står hur rektorer ska sköta sitt arbete?

I skollagen står det att elever ska ges ”den ledning och stimulans” som behövs för att de ska kunna nå målen. I skolförordning och läroplan sägs att det ska ske genom lärarledd ”strukturerad undervisning”. Att det sedan på ministernivå definierats som katederundervisning är inte bara pinsamt, det är ett övertramp. Med ett minimum av respekt för professionen skulle naturligtvis tolkningen av det överlämnats dit där den hör hemma, det vill säga till professionen.

Regeringsuppdraget var att ta fram allmänna råd om kursplaner och kunskapskrav. Men av någon anledning valde alltså Skolverket i stället att rikta in dem på planering och genomförande. Jag har faktiskt svårt att se att man har stöd för det i någon författning.

Hur som helst gjorde man det valet. Och nästa följdfråga blir då: hur väljer man som statlig myndighet att utforma dessa råd? De sträcker sig från planering och genomförande till bedömning och betygsättning, uppföljning och dokumentation. Och om man bortser från förnumstigheter som ”elevernas skolarbete ska förläggas måndag–fredag” och skalar bort ”byråkratiskan” och det lätt pretentiösa tonfallet så återstår i princip två budskap: det ena att lärare ska ägna sig mer åt strukturerad undervisning (katederundervisning?), det andra att lärare inte förstått det mest elementära i sin egen yrkesutövning.

De allmänna råden om planering och genomförande av undervisning liknar mest en sorglig uppvisning i konsten att underskatta och diskvalificera en professionell yrkeskår. Eller om man vill vara välvillig; en minst lika sorglig uppvisning i den ädla konsten att slå in öppna dörrar.

Om Leif Mathiasson

Leif Mathiasson är chefredaktör för Pedagogiska magasinet och Chef & Ledarskap. Tycker att utbildningspolitik och forskning är bland det mest intressanta man kan syssla med.
Fler inlägg av

  • Camilla

    Det är mycket i mediadebatten som insinuerar att (vi) lärare/pedagoger inte kan klara av vårt jobb. DET är en starkt bidragande orsak till att så få väljer lärarutbildningarna numera, det är jag övertygad om. Den här misstron, arbetsförhållandena och lönen är de tre främsta orsakerna, påstår jag. Det är i alla fall de främsta orsakerna till att jag, som varit grundskollärare sedan 1997, inte skulle rekomendera det här yrket till någon av mina vänner eller mina barn. Jag lämnar själv yrket snart, och återkommer inte förrän vi har en rimlig arbetssituation och en ordentlig lön.  

  • Mimmi

    Jag började utbildningen med en förhoppning om att få ett givande yrke och det var med stolthet jag tog examen som grundskollärare. Efter 11 år i yrket har min syn på mitt yrke förändrats väsentligt. Numera skäms man nästan över att vara lärare. Omgivningens reaktioner på allt statushöjande som pågår är tvärtemot de förväntade. Man blir ifrågasatt hur dum man kunde vara att läsa till lärare när lönen är så låg, när statusen är så låg och när det skrivs så mycket negativt om skolan. Det känns som att när vi som yrkeskår kämpar för att höja vår status trycks vi ner av de som är vår uppdragsgivare genom all misstro till vår kompetens att utöva vårt yrke.
    Det är dags att vårt yrke uppvärderas i både lön och förtroendet för vår yrkeskompetens.
    Ge oss rätt förutsättningar för att kunna utföra ett bra arbete och ge oss den lön vi förtjänar men viktigast av allt: Ge oss tillbaka vår yrkesstolthet!

    • Torestad59

      Yrkesstolthet kan ingen annan ge dig Mimmi!
      Har du kunskaper, förmåga att förmedla dem till eleverna så kan du vara stolt över din insats. Svårare är det inte! Inte ska du påverkas av vad andra säger!

      • Carl

        Jag ser inte hur råd till oss lärare är något negativt. Denna typ av dokument skickas till läkare, domare, poliser med flera myndighetsutövare.