rss
3

Till flummets försvar

Ibland talas det om flumskolan. Jag vet egentligen inte vad de som säger det menar med det, men kanske menar de en skola utan krav på  att eleverna lär sig. Eller så menar de att till exempel en fritidspedagogs sysslor är flummiga, och att ämnen som slöjd, bild, musik, dans, drama/teater, hem- och konsumentkunskap och idrott (fast idrott tycker de flesta är viktigt, annars blir barnen tjocka) är det. I så fall vill jag ha mer flum i skolan! Jag vill ha mer musik, mer bild och slöjd, mer hem- och konsumentkunskap och fler fritidspedagoger. Jag kan också tänka mig fler ”klassmorfar/mormor” och fler bibliotekarier.

Nu ska jag tala om varför det är bra:

1. Kultur är ett stort intresse för många ungdomar, det kan man läsa i en rapport från Ungdomsstyrelsen här. Därför anser jag att skolan borde ta vara på detta och låta ungdomar ta plats med hela livet i skolan. Man kan utgå från deras intresse och lära dem massor av andra ämnen: samhällskunskap, historia, religion, engelska. Man kan också, helt flummigt, tycka att det är bra med kultur och estetiska ämnen – dels för att det är bra att eleverna får lära sig kulturarvet, dels för att det faktiskt finns elever som helt hålls uppe av att de till exempel får spela musik.

Slöjd är kultur, men precis som i hem– och konsumentkunskap också ett superviktigt ämne för framtiden, när vi om några år måste ställa om till ett mer hållbart samhälle. I både slöjd och hem- och konsumentkunskap lär man sig var varorna är tillverkade, hur långt de har färdats, vem som har tillverkat dem, och så vidare. Otroligt viktiga kunskaper i dagens, eller morgondagens, samhälle. Jag tror i alla fall inte att det här med ständig shopping av nya saker håller i längden.

2. Fritidspedagoger är experter på elevernas sociala samspel, på lek, på hur man samverkar människor emellan. De finns ofta med barnen hela dagen och ser dem i olika sammanhang. Och alla människor finns ju i sociala sammanhang, vi måste alla förhålla oss till vår omvärld och helst vill vi ju lära barnen att bli goda medborgare, att fungera i grupp, få bra självförtroende och kan hävda sina åsikter samtidigt som de respekterar andras. Allt detta kan fritidspedagoger lära ut och jag tror att om skolan ska fungera och om vi vill att eleverna lär sig något, måste vi se till att de mår bra.

3. Eleverna måste få prata med vuxna, inte bara bli förhörda. Många barn och ungdomar har ingen eller lite kontakt med sina far- och morföräldrar/mostrar/fastrar, kanske för att de helt enkelt bor långt bort. En äldre generation som arbetar några timmar i veckan i skolan för en billig penning och kanske hjälper till med läxor, eller bara pratar med ungdomarna om livet, skulle vara bra både för barn och vuxna. ”Extrapersoner” som inte är lärare brukar ofta vara populära på skolor. Jag minns när jag själv var elevassistent på Kryddgårdsskolan i Malmö. Där fanns ”pappa Dallas” som alla barnen tydde sig till; jag tror han var fritidsledare. Han var i alla fall en trygg person som lyssnade på precis alla. Kanske jobbar han fortfarande.

Jag ser en skola framför mig där allt det här får plats. Min vision är att man jobbar på ett annat sätt, ämnena går in mer i varandra och lärarna samarbetar. ”Det flummiga” får plats, kanske utgör grunden rentav. För jag tror att om man till exempel först får prata med klassmormor om att killen har gjort slut och hon har sagt att hon förstår precis hur det känns, då kan man sedan koncentrera sig på matten och de andra ämnena. Eller om man varva teori och praktik kanske man mår bättre.

Och jag tycker absolut att man ska ställa krav på att eleverna lär sig, i alla ämnen man har i skolan. Men ska man lyckas måste det nog finnas fler vuxna i skolan, med olika uppgifter.

Om Annika Dzedina

Chefredaktör på tidningarna Bild i skolan, Fotnoten och Slöjdforum. Gillar att diskutera viktiga saker och att spela bastuba.
Fler inlägg av

  • Emelie

    Jag är den första att skriva under på att det behövs mer ”flum” i skolan, men jag tycker att du missar viktiga förklaringar till varför de konstnärliga ämnena är så viktiga. Vi förstår världen med hela kroppen och alla sinnen, vilket de konstnärliga ämnena tränar. Konstnärlig skolning leder också (i bästa fall) till kreativitet och ”nyskap”, vilket är viktiga kompetenser oavsett inom vilken bransch man vill jobba i framtiden. Det är alltså inte bara för att det tilltalar eleverna eller gör skolan uthärdlig som det behövs mycket konst (av alla sorter) och skapande i skolan!

    • Annika Dzedina

      Absolut inte! Jag håller med dig Emelie. Självklart har estetiska ämnen och konstnärlig skolning ett värde i sig. Jag hoppas att det framgår om man läger ihop alla mina blogginlägg. Sen tycker jag också att det är viktigt att framhålla att det faktiskt tilltalar eleverna – och det har också ett värde i sig, tror jag. 

  • http://profiles.google.com/torestad59 Bertil Törestad

    Man blir absolut inte expert genom att bara vara tillsammans med barn eller undomar hela dagarna. Erfarenhet förväxlas alltför ofta med kompetens. Med social professionell kompetens menas att man dessutom har djupa teoretiska kunskaper att strukturera sina iakttagelser med hjälp av. Det är inte många människor som har. Men med dagens experttänkande kan snart sagt varje person med lite erfarenhet från ett område kalla sig expert. Nästa steg är konsultverksamhet.