Tjejer sjunger, killar spelar solo

Vad trött jag blir när jag läser sammanfattningen av licavhandlingen När musiken står på spel – en genusanalys av gymnasieelevers musikaliska handlingsutrymme av Carina Borgström-Källén, som kom häromdagen. I den kan man bland annat läsa att det fortfarande är vanligast att flickorna sjunger och att pojkarna spelar solo, om de är med i samma band. Det går också att avgöra vilket instrument eleverna har valt att spela bara genom att veta vilket kön personen har.

Detta gör mig faktiskt trött, och det som gör mig trött är inte att elever väljer det ena eller andra, utan att det tycks finnas en outtalad mall på att man ska spela ett visst instrument (och rösten är också ett instrument) om man tillhör ett visst kön. Varför kan man inte få vara som man är och välja helt fritt? Varför måste små bebisar och barn placeras i ett fack när föräldrar och andra anhöriga ska köpa kläder – rosa, gulliga kläder med volanger och spets åt flickor, ljusblå och senare mörka färger med tuffa tryck på killkläderna.

Jag säger inte att flickor inte ska få ha spets och rosa tyllkjol. Jag säger bara att jag blir så trött på att tjejer förväntas ha det och enbart det.

Tjejer förväntas också sjunga i ett band, inte spela trummor eller elbas. Om de gör det, förväntas det vissa saker av dem, som att ta plats för att tillfredsställa genusforskarna, eller att inte ta plats för att tillfredsställa killarna i bandet som tycker att tjejer gärna får spela trummor, bara hon inte ta för stor plats (ja, jag drar det till sin spets nu men det måste man om man ska kunna diskutera). Jämför med forskning som visar att när tjejer och killar talar lika länge i ett klassrum, tror alla att tjejerna talar mer och att de håller på att ta över.

Kan man inte bara få spela det instrument man vill, på det sätt man vill? Är man duktig ska man spela solo, sjunger man snyggt ska man vara sångare. Vore befriande med en manlig sångare och en kvinnlig trummis. Oavsett vilket kön de har.

Mer info om licavhandlingen: