rss
3

Sponsring något för kulturskolan?

I går var jag på ett seminarium om kultursponsring. Kulturminister Adelsohn Liljeroth hade bjudit in och hon har en tydlig agenda: att få fler museer/teatergrupper et cetetra att låta sig sponsras, eller som det också heter, inleda samarbete med företag som är beredda att betala.

Jag är kluven.

Moderna museets chef Daniel Birnbaum och museets sponsoransvariga Katarina Swahnström, berättade varmt om hur de med hjälp av Scania, SL, Moderna museets vänner och olika mediepartners, kommer att ha en utställning om Siri Derkert i sommar. Utan sponsorer skulle museet inte alls kunna hålla den höga klass det gör i dag. Utan sponsorer skulle heller inte alla barn i Kiruna kunna se teater på Norrbottensteatern. SEB sponsrar Göteborgssymfonikerna vilket lett till att människor som aldrig satt sin fot i ett konserthus, har fått höra högklassig konstmusik.

Exemplen var många på gårdagens seminarium. Alla var goda och lyckade.

Min kluvenhet kommer när jag tänker ett steg längre. Lena Adelsohn Liljeroth är stolt över att ha dragit igång Skapande skola. Barn och ungdomar möter konst på hög nivå ett antal gånger om året. Det är bra. Men eftersom kulturministern så tydligt deklarerar att hon älskar både konst och sponsring av näringslivet, skulle jag inte bli förvånad om hon nästa vecka berättar att Scania, SEB, LKAB, SL eller varför inte Ikea, kommer att sponsra Skapande skola så att det kan bli permanent och utökas så att alla människor i Sverige, från förskola till servicehem, en gång varje år får möta högklassig konst. (Vem bestämmer vad som är högklassigt förresten?) Kanske är det bra – men på vilka villkor? Vad ställer företagen för motkrav?

Kanske är sponsring något för kulturskolorna?, tänker jag sedan. Ikea ser till så att alla lärare i kulturskolan får tjänsteinstrument/arbetsredskap och ändamålsenliga lokaler. Men till vilket pris?

Jag vet inte – är det den enda framkomliga vägen eller är sponsring något man hårdnackat ska säga nej till? I pausen minglade jag lite med människor från olika kulturinstitutioner och alla sa att sponsring och samarbete är något de absolut tittar på. De får så lite kommunala/statliga bidrag numera, att pengarna måste komma någon annanstans ifrån, så länge det är från ett ”okej” håll.

Kanske är sponsring från Ikea okej? Ikeatrumpeten Kornett och Ikeadansgolvet Tåspets – endast för kulturskollärare.

Ja – vad tycker du?

Om Annika Dzedina

Chefredaktör på tidningarna Bild i skolan, Fotnoten och Slöjdforum. Gillar att diskutera viktiga saker och att spela bastuba.
Fler inlägg av

  • Ellen

    Intressant ämne! Precis som du är jag kluven. Sponsring måste ske under kontrollerade former och på  kulturens villkor, men det är svårt att säga exakt var gränsen går. Spännnande att jämföra med idrotten och hur det ser ut där.

  • http://pulse.yahoo.com/_XWLKW3CTBW3X7XZOEOXKE3KJEQ pekka

    Sponsring låter bra.
    Faktum är att detta kanske är lösningen då det gäller att få fart på lärarlönen också.
    Istället för att vänta på något som aldrig kommer (ett lönelyft till en rimlig nivå) kanske det är dags att sälja annonsplats på sin t-shirt för att dryga ut lönen? Om Sveriges ALLA lärare samtidigt börjar använda endast kraftigt reklamutsmyckade kläder, kanske man får igång lönediskussionen ordentligt? De som är nöjda med sin lön ska naturligtvis kunna avstå utan att känna något grupptryck. Med eller utan ett kontrakt, ska vi säga att det hela börjar nu på måndag då?

  • Pingback: Forskning om kreativitet och gynnsam miljö för sådan… « Blogg om "The Wow Factor"()