Here we go again…
Here we go again. Den stora svartmålningen av den svenska skolan. Nu är det kulturjournalisten Maciej Zaremba som går till attack i en ny artikelserie ”Hem till skolan” i Dagens Nyheter.
I söndags använde han Tolvåkersskolan i skånska Kävlinge som utgångspunkt. Och ja, Tolvåkersskolan är en katastrof. Vanskött och misshandlad av kommunen.
I tisdags var det Gustav Adolfskolan i Landskrona. Och ja återigen, en skola med stora och svåra problem.
Men då så – vad är problemet? Jo, problemet är att han låter Tolvåkersskolan och Gustav Adolfskolan stå som sinnebild för hela den svenska skolan (jag såg en kommentar från en utlandssvensk på Facebook: Är det verkligen så illa??? Tur att man inte har sina barn i den svenska skolan. Och ännu en: Om hälften är sant så är det illa. Hugo ska få privatskola när den dagen kommer). Men så illa är det ju inte överallt.
Lärarförbundet gjorde en undersökning som visade att ju närmre skolan man var i sin vardag desto mer positiv var man – på ”min” skola fungerar det men man har ju förstått hur det är på andra ställen.
I söndags hoppade Zaremba dessutom på Lärarnas tidning – för övrigt plumt och insinuant om att tidningen bara skulle intervjua lärare med ”rätt” facklig tillhörighet – för att den inte varit tillräckligt kritisk i sin bevakning av Tolvåkersskolan.
På tisdagen var det Pedagogiska magasinets tur – nu handlade det om att vi varit för kritiska i vår bevakning av Haninge kommun. En kommun som varit mästerlig på att marknadsföra sig själva som kommunen som löst alla problem när det gäller elevresultat. Vi borde ha stämt in i den mediala hyllningskör som okritiskt köpt Haninges bild, ansåg Zaremba.
Och sedan, som på beställning, kom i dag ledarkommentar och en helsida med spanskprofessorn och skolkritikern Inger Enkvist i kulturdelen. Lägg därtill minister Björklunds krav härom veckan på återinförandet av katederundervisning i skolan (som utlöste en storm på twitter – #merkateder) och ministerns och Metta Fjelkners krav på återförstatligande av skolan – allt på DN Debatt.
Om jag vore konspiratorisk (vilket jag, tack och lov, inte är) så skulle jag se ett mönster börja utkristallisera sig: Den andra vågen i den stora svartmålningskampanjen av skolan – den första vågen löpte ju större delen av 90-talet och en bra bit in på första årtiondet på 2000-talet när DN Debatt och DN:s ledarsida gick armkrok i sin generalattack på skolan.
Frågan är bara varför den andra vågen kommer nu? Det är ju samma gamla visa – eländes elände. Hur länge ska de orka hålla på? Och nu sitter ju – sedan fem år tillbaka! – anföraren själv på ministerstolen och styr och ställer ända in i klassrummet.
Eller är det just det som är problemet? De nådde dit de ville och har omsatt sina planer i lagar och förordningar. Men verkligheten var kanske mer komplex än de trodde? Det fanns alldeles för mycket av gråzoner och komplikationer därute i ”verkligheten”. De där enkla svaren de hade innan, visade sig inte riktigt lika enkla att genomföra. Alltså gäller det att bereda marken för att det här kommer att ta längre tid, vara lite mer komplicerat än man tänkt – ja, ni förstår.
En seriös och trovärdig debatt om den svenska skolan kräver en nyanserad och genomtänkt analys. Den borde du ha tagit dig tid att göra, Maciej Zaremba. Eller så har du det – det får väl kommande artiklar i serien visa.
Är det någon mer än jag som saknar ett anständigt och seriöst samtal om skolan?





