rss
8

Klass 9A väcker känslor och debatt

Pedagogerna Stavros Louca, Gunilla Hammar Säfström och Thomas Holmqvist. Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Precis som vid den första säsongen har den nya omgången av tv-programmet Klass 9A väckt känslor redan innan premiären sändes, och desto mer efteråt. Den här säsongen är lärarna i fokus, och med hjälp av konstruktiv kritik och coaching från ett expertlag ska de vända trenden och få nian i mål, med godkänt i alla ämnen. Premiärprogrammet sågs av 915 000 personer, och ännu fler lär se det i efterhand via SVT Play, där det ligger kvar till och med 2 mars. Det här är ett försök att sammanfatta debatten så här långt.

Twitter kan man följa delar av konversationen via hashtaggen #klass9A. Infallsvinklarna är många. Några fokuserar på genusperspektivet, särskilt i relationen mellan Gunilla Hammar Säfström och läraren Johnny Pettersson Bilir som fick kritik för sin machostil i klassrummet. Flera lärare är besvikna på perspektivet och tycker att individuella lärare svartmålas i programmet, samtidigt som mer strukturella problem med skolan ignoreras. Många framhåller de medverkande lärarnas mod att utsätta sig för detta för att utvecklas och bli bättre. En tidigare elev på skolan påpekar att deras lektioner inte var lika stökiga som de som visas i programmet.

Även på programmets Facebooksida går diskussionens vågor höga. ”Ni är Sveriges modigaste människor,” skrev en läsare och riktade sig till både lärare och elever.

SVT:s webbplats skriver en av lärarna på Mikaelsskolan, Patrik Ekelöf, om varför programmet berör så, och om sin respekt för de medverkande lärarna.

Statusen, och synen, på den svenska skolan påverkar dig oavsett om du vill det eller inte. Oavsett om du är medveten om det eller inte. Skolan är en del av vårt samhälle och samhället en del av skolan. En avgörande del. Nu och i framtiden.

På deras debattsida finns även en text av Lärarförbundets ordförande Eva-Lis Sirén, som tycker att alla lärare borde omfamna Klass 9A, och att programmet visar på resultat som ”en förändring i forskningens riktning kan åstadkomma på kort tid”. Hon skriver också:

Rädslan för att diskussionen ensidigt ska handla om att det är ”lärarnas fel” är befogad. Det har hänt förr och leder inte någonstans.

Bloggar är ett bra verktyg för de som vill skriva lite längre om sina tankar kring programmet. Flera lärare upprörs även där över att de upplever att enskilda lärares brister utmålas som roten till problemet i den svenska skolan.

”Jag kanske är snarstucken, men inte tycker jag att debatten har börjat bra,” skriver Janis på bloggen metabolism. ”Problematisering är en bristvara i den del av skoldebatten som den stora allmänheten oftast möter.”

I inlägget Ta ingen skit hänvisar Janis till Helena von Schantz blogginlägg som bemöter den bilden. De finns överskådligt samlade där. Avslutningsvis:

Att utmåla en hel yrkeskår som en Pandora, som varje dag hela skolveckan lång, öppnar locket till en ask full av elände och sprider ut det i världen, det är väl magstarkt. Och nästan lika magstarkt är det att upphöja några få lärare till pedagogiska guruer, hur bra lärare de än är.

Bloggaren Christermagister gillar den här säsongens upplägg bättre än i den tidigare. ”Att bli coachad (som det så modernt kallas) i klassrummet kan vara oerhört givande och effektivt,” skriver han, och hoppas på mer långvariga förbättringar jämfört med förra säsongen.

Frilansjournalisten Peter Östborg skriver på bloggen Desmond in a tutu att programmet missar målet:

Jag önskar mig en dimension som tar upp de större frågorna. Är klasserna för stora? Har lärarna tillräckligt många timmar med eleverna? Kan de se eleverna och hjälpa dem på rätt sätt? Vilka förutsättningar skulle lärarna önska sig för att göra jobbet bättre? Dåliga resultat som på denna skola är inte orsakade av enskilda lärare eller enskilda elever, det är tydligt att det finns ett fel i själva systemet och jag önskar att Klass 9A kunde lyfta detta på något sätt.

Killfröken funderar över begreppet ”superlärare”.

Någonstans på vägen har en subjektiv upplevelse blivit ett objektivt maktbegrepp. Prefixet super går väl rimligtvis att applicera på de flesta lärare, lite då och då? Eller? Ingen är Superlärare för alla men många är Superlärare för några.

Lärarnas tidning har intervjuat Thomas Holmquist, en av coacherna i serien.

— Det är meningen att lärarna ska få med sig något i ryggsäcken att arbeta vidare med. Jag tycker att det är modigt av de lärare som utsätter sig för detta. De gör det för elevernas skull. Det är ett tufft uppdrag vi har fått tillsammans.

Dansläraren Emelie Bardon tar fasta på episoden då läraren får öva på att säga till en elev att ta ner fötterna från bordet och sitta rakt i stolen, för att befästa sin auktoritet.

Det jag undrar är: lär man sej mer/bättre om man sitter rakt i bänken? Jag kommer alltför väl ihåg hur obekvämt det var att sitta på de där trästolarna hela dagarna. Tänk hur många timmar i veckan eleverna förväntas sitta still med alla leder i räta vinklar. Hälsosamt? Inte särskilt.

Det mest uppmärksammade debattinlägget i anslutning till programmet står lärarutbildaren och Tysta tankar-bloggaren Mats Olsson för, då han skriver om genusperspektiv på Newsmill:

Jag har onda aningar inför seriestarten och är rädd att vi åter kommer att få se en uppvisning i traditionell undervisningskonst där disciplin och faktakunskaper ställs i centrum. Problemet framställs som vanligt som om pojkar inte vet sitt eget bästa och borde skärpa sig.

”Jag är orolig över att teveserien 9A väljer att förenkla skolans problem till en ledarskapsfråga där superlärarna tror sig kunna coacha fram lösningen på skolans innehållsliga problem,” skriver han.

Många lärare kämpar fortfarande för att göra undervisningen meningsfull och försöker anknyta till elevernas erfarenheter. Nu hånas de på bästa sändningstid av statstelevisionen.

Mats Olsson får både medhåll och mothugg i den långa kommentarsdiskussionen.

Hur går snacket i ditt lärarrum? Berätta gärna och bredda debatten!

Eller har du skrivit om Klass 9A på nätet och vill ha med dina åsikter här? Skriv en kommentar!

Om Lotta Holmström

Webbredaktör på Lärarnas Nyheter och bloggare i olika sammanhang sedan 1998. Tror på det livslånga lärandet och möjligheter med ny teknik.
Fler inlägg av

  • Pingback: Tweets that mention Klass 9A väcker känslor och debatt : Redaktionsbloggen -- Topsy.com()

  • http://curiousheathen.wordpress.com Morrica

    Jag hoppas att upplägget i detta första program var tänkt att provocera en aning, locka till debatt och väcka uppmärksamhet. Om inte, så måste jag säga att den ‘elak snut snäll snut’-rutin de använda sig av gentemot den unge matteläraren tycks mig lite riskfylld. Varken elever eller coachade lärare gör som man säger, de tar efter det man gör, och jag känner mig inte helt harmonisk vid tanken på en skola där vi manipulerar eleverna som vore vi förhörsledare i amerikanska polisfilmer. Lite mer Mary Poppins, och lite mindre drill sergeant, ty tanken om att de äldre delar med sig av sin erfarenhet till de yngre är så bra att det vore synd om den slarvas iväg i jakten på ‘bra TV’.

    http://curiousheathen.wordpress.com/2011/01/29/lite-socker-i-botten/

  • http://twitter.com/robertwallden Robert W

    Jag hoppas att kommande avsnitt nyanserar bilden av vad det innebär att vara en skicklig pedagog. Lösningen är inte att alla ska vara stöpta i samma form, oavsett om det gäller lärare eller elever. Jag har skrivit en längre kommentar på min blogg: http://goo.gl/zeG2f

  • http://twitter.com/kindenberg Björn Kindenberg

    Det är omöjligt att säga något om bilden på ytan (den man ser i TV-rutan). Har ”uppsträckningssamtalet” med Johnny föregåtts av andra diskussioner, handledningsmöten etc? Förmodligen. Blev Johnny enbart sur, eller tyckte han att det låg något i kritiken? I så fall får vi inte veta det, det blir bortklippt, om det inte är den berättelsen Strix vill förmedla.

    Däremot kan man diskutera om Johnnys lärarroll är framkomlig (helt oavsett hur han i verkligheten agerar), man kan se Klass 9A som ett rollspel, där man testar olika strategier för ledarskap i klassrummet. Det här är ett stort utvecklingsområde för skolan, som borde komma, helst i form av kollegahandledning.

    Men man får inte heller tappa fokus på pedagogens arrangemang av den lärande situationen, bortom att ha kontroll på en grupp. Hur presenteras det man vill lära ut? Vilka ingångar är tänkbara för den specifika gruppen och dess individer? Vilka olika sätt att uttolka stoffet finns det och vilka nycklar till förståelse krävs för att ta sig från en av dessa uttolkningar vidare till en annan?

    Det här är svåra pedagogiska frågor, där det saknas forskning (även om Ference Martons vidareutveckling av sin fenomenografiska ansats har kommit långt.

    Men att det ämnesdidaktiska perspektivet skulle komma in i Klass 9A gör jag mig inga illusioner om. Det skulle bli en för hög intellektuell nivå för en TV-produktion som ändå måste tänka på att många av tittarna vill ha någon som bekräftar deras invanda föreställning: ”Lärande är ingen konst, om bara eleverna håller käften, så lär de sig allt de behöver kunna.”

  • Lotta Holmström

    Morrica, Robert W, Björn: Tack för bra input och ytterligare aspekter på programmet. Diskussionen lär fortsätta. Nästa avsnitt har rubriken ”Vem bär ansvaret för de dåliga resultaten?” och presenteras så här av SVT:

    ”Tjugo elever i Klass 9A på Mikaelskolan i Örebro gjorde ett läsförståelseprov. 14 blev underkända. Fem veckor in på höstterminen vill de tre specialinkallade pedagogerna Gunilla Hammar Säfström, Stavros Louca och Thomas Holmqvist ta över lektionerna, för att lyckas nå målet att alla ska ha behörighet till gymnasiet när de går ut nian.”

    Farhågorna om att lärarnas görs till syndabockar lär inte minska med en sådan ingång.

  • Lotta Holmström

    Jag läste visst en vecka för långt fram i programmet. Nu på måndag heter avsnittet ”Katastrofresultat”:

    ” – Katastrof!
    Stavros Louca summerar kunskapsnivån i Klass 9A på Mikaelskolan i Örebro.
    De tre specialinkallade pedagogerna ska coacha lärarna och hjälpa eleverna att nå målet, alla ska ha behörighet till gymnasiet när de går ut nian. Ett tufft mål,14 000 elever i hela Sverige som gick ut 9:an förra året saknade behörighet till gymnasiet.14 000 elever = ca 600 klasser!
    Vem bär ansvaret? Skolan, lärarna, eleverna, föräldrarna….?”

  • Max Entin

    Jag tillåter mig att spekulera lite: http://pedagogstockholmblogg.se/maxentin/

  • Agnes-Maria Brenner

    Titta gärna på vår intervjufilm med Thomas Holmqvist, en av superpedagogerna i programmet klass 9A.
    http://www.pedagogstockholm.se