LN på bokmässan

Ylva Karlsson och Katarina Kuick har lång erfarenhet av att leda skrivarläger och olika övningar i kreativt skrivande. Ylva började åka på skrivarläger i 13-årsåldern, och när hon blev äldre började hon jobba där istället.
– Jag kunde inte släppa det, berättar hon på ett av bokmässans seminarier.
Tillsammans med Katarina Kuick har hon skrivit boken Skriv om och om igen, en samling handfasta kreativa skrivövningar.
Idén till boken kom då ungdomar beklagade sig över att lägret var slut och att det skulle dröja till nästa sommar innan de fick skriva kreativt igen. De hade inte skrivrutinen på egen hand utan behövde övningar för att komma igång.
Därför anpassade Ylva och Katarina sina vanliga gruppövningar.
- Vi fick tänka hur övningarna skulle kunna funka för en ensam unge som sitter och skriver. Där gruppen spånar fram ett antal olika idéer som ska utgöra förutsättningen för en berättelse fick ensamövningen gå ut på att använda tärningen för att välja mellan givna idéer, för att få in slumpfaktorn, berättar Katarina.

Därför blir det lite märkligt när de nu verkar vända sig i första hand till lärare som ska använda boken i klassrummet.
- Ska boken användas i grupp får man tänka tvärt om och omvandla ensamövningarna tillbaka till gruppövningar, säger Ylva.
Hon betonar vikten av konstruktiv kritik och respons. Många ungdomar är tveksamma till att läsa upp sina texter i början, men när de väl gör det och får höra vad som är bra växer de i sitt skrivande. Hon har flera goda råd om hur lärare kan formulera responsen.
- Gå in i dig själv och visa att du inte är en objektiv bedömare. Uttryck dig som att ”För mig blev den här raden väldigt berörande i den här texten”.
Ett sätt att ge positiv respons är att plocka ut guldkorn. ”Titta hur Lotten har använt dialog här. Så här kan man börja, vad spännande det blev.”
- Plocka fram goda exempel i klassen och läs upp dem. Det visar att läraren har läst noga och hittat bra saker – det finns det alltid. Och så får eleverna ta del av varandras texter.
Efter ett tag kan eleverna hitta guldkorn i varandras texter. Då de behöva lite hjälp på vägen. Här är en lista över saker att titta efter.

De bjuder på några skrivövningar från scen. Ylva tar fram en grön tygkasse.
- I den här kassen ligger något som en gång räddade livet på en person, säger hon, och tar upp en senapsflaska och räcker till Katarina.
- Vad var det som hände?
Med den typen av ingångar väcks fantasin och kreativiteten till liv.
De jobbar med att stimulera olika sinnen, till exempel att be eleverna blunda och sedan kasta ut kanel i klassrummet. När de öppnar ögonen ska de börja skriva.

För en stund blir Ylva allvarlig. I ett klassrum finns olika förutsättningar och erfarenheter, och det är viktigt för läraren att vara medveten om det.
- Vissa övningar når privata rum i folk. Det måste man vara lite rädd om, att man berör folk mycket mer än man normalt gör i en skola. Plötsligt kan det sitta en unge i klassrummet och gråta.
Det finns övningar som borde vara förbjudna, säger hon. Tänk er någon som flytt från en krigshärd som liten och ställs inför uppgiften ”berätta om det allvarligaste ögonblicket i ditt liv”.
Det får mig att tänka på Anne-Marie Körling och hennes kamp för barns rätt att slippa lämna ut sitt privatliv. Hon skulle till exempel aldrig be sina elever skriva om sitt sommarlov.

Varken Ylva eller Katarina planerar sitt skrivande. De börjar med en idé och skriver på. Därför innehåller boken inte planeringsstrukturer. De menar att när ovana skrivare får en idé vill de bara sätta igång att skriva, och för mycket planering, som att skriva synopsis eller mejsla ut karaktären på förhand, blir en hämning av den ursprungliga skrivlusten.